hans moder (310). Polysperchon, hvilken blott innehade Sikyon och Korinth, gjorde på samma sätt med Herakles, en oäkta son till Alexander; och Kleopatra, Alexanders syster, utom Thessalonike den enda återstoden af denna olyckliga familj, afdagatogs på Antigonos’ befallning.
Den ingångna freden tillförsäkrade äfven de grekiska städerna deras frihet; ingen ville emellertid gifva fullbordan åt denna artikel, under det hvar och en af sina motståndare fordrade, att den skulle sättas i verket. Antigonos, hvilken borde vinna mest derpå, skickade sin son för att befria Athen, hvarest denne återinförde demokratien (308). Det följande året förstörde samme Demetrios i närheten af Cypern den egyptiska flottan, hvarpå både han och hans fader Antigonos antogo konungatitel, med hvilken de öfrige tronpretendenterna ej heller dröjde att smycka sig. Ett krigståg, som Demetrios till lands företog mot Ptolemäos, misslyckades alldeles; han var ej lyckligare vid belägringen mot det tappert försvarade Rhodos, ehuru han anföll det med den största skicklighet, och han nödgades begifva sig till Grekland för att der hejda Kassanders framgångar.
Antigonos’ son förjagade utan möda de makedoniska besättningarna ifrån Peloponnesos och Attika och lät gifva sig den titel, som Philip och Alexander burit, Grekernas öfverbefälhafvare. Men Lysimachos (bild 170), Kassander, Ptolemäos och Selevkos, hvilken från ett tåg till Indien återkom höljd af ära och lastad med byte, bildade ett nytt förbund emot Antigonos, som vid Ipsos i Phrygien förlorade krona och lif (301). Dermed var upplösningen af Alexander den stores rike beseglad; ur dess spillror framgingo tre stora stater: det syriska riket under Selevkiderna, det egyptiska riket under Ptolemäerna, och det makedoniska riket. Emedan dessa, fastän ej belägna på hellenisk jord, öfvervägande idkade helleniskt språk, hellenisk vetenskap och konst, hafva de fått namn af hellenistiska riken.
Det syriska riket hade Selevkos, förut ståthållare öfver Babylonien, upprättat af största delen af de forna persiska länderna. Han uppbygde, såsom hufvudstäder för sitt stora rike, Antiochia vid Orontes och Selevkia vid Tigris. Den grekiska bildningen befäste sig blott i länderna på denna sidan om Euphrat. I Indien framträngde Selevkos ännu längre än Alexander, och ännu det sista året af sin regering (281) förvärfvade han sig genom en seger öfver Lysimachos
