många skakningar hade ej detta bräckliga välde varit utsatt genom öfvermodiga satraper och tvistande tronpretendenter!
I början af år 334 afreste Alexander ifrån Pella och anlände efter tjugo dagar till Sestos. Parmenion fick i uppdrag att på 160 treroddare och transportfartyg föra trupperna öfver sundet. Desse utgjordes af 30,000 man fotfolk, deraf 12,000 Makedonier och 7,000 grekiska bundsförvandter. Rytteriet utgjorde 4,500 man, deraf 600 Greker. Alexander qvarlemnade i Europa 12,000 man till fots och 15,000 till häst, stälde under befäl af Antipater, hvilkens tre söner han likväl var nog försigtig att taga med sig. Hela sin förmögenhet utdelade han bland sina vänner. »Hvad behåller du då för dig sjelf?» frågade honom Perdikkas. — »Hoppet!»
Oaktadt Perserna egde 400 väl bemannade fartyg, fann Alexander ej en enda beväpnad farkost emot sig uti Hellesponten. Under öfverfarten offrade han en tjur och anstälde med en gyllene bägare libationer åt Poseidon och Nereiderna. Kommen i närheten af den asiatiska kusten, kastade han ett spjut deremot, liksom för att taga den i besittning, och var sjelf den förste att stiga i land. Trojas ruiner funnos i närheten; han begaf sig dit och offrade åt Pallas, likaså åt Priamos för att blidka hans skugga emot Neoptolemos’ slägt, hvilken de makedoniska konungarne ansågo sig tillhöra. Öfverallt skall man få se honom offra åt gudarne, rådfråga oraklen och ställa sig alla religionsformers bruk till efterrättelse. Skedde detta af öfvertygelse eller beräkning hos Aristoteles’ lärjunge? Både det ena och det andra på en gång. Härstädes var det framför allt en hyllning, lemnad af hans lifliga och poetiska inbillning, så full af minnen ur Homeros, åt den grekiska mytologiens lysande dikter. Alexander bekransade Achillevs’ graf och Hephästion Patroklos’. »Lycklige Achillevs», utropade konungen, »som fick din ära besjungen af Homeros.»
Den persiska hären var församlad bakom Granikos, en liten flod, som upprinner på berget Ida och utfaller i Propontis vester om Kyzikos. Enligt Arrianos hade Perserna 20,000 ryttare och i sin sold nästan lika många främlingar, hvilka utgjorde den bästa delen af deras fotfolk, enligt Diodoros 10,000 till häst och 100,000 till fots. Rytteriet var uppstäldt längs utmed floden och infanteriet på en höjd bakom. Alexander var en af de förste, som kastade sig i floden. I spetsen för den lilla skara, som hunnit följa honom, inlät han sig i en blodig strid, var nära att öfvermannas och dödas, men räddades af Klitos. Då Makedonierna kommit öfver floden i tillräckligt stort antal, drefs det persiska kavalleriet snart på flykten. Alexander kunde sedan anfalla fotfolket både med sin falang och sitt rytteri: »inom
