såsom en stad af Persernas ofantliga flotta, skulle dukat under, trots Spartanernas hjeltemod.
Oraklet, som blifvit rådfrågadt af Athen, hade till en början blott gifvit dunkla och skräckinjagande svar. Uppmanad att gifva ett gynsammare svar, sade slutligen Pythia: »Pallas bemödar sig förgäfves att beveka gudarnes fader; emellertid samtycker Zevs dertill, att en trämur må blifva för eder ett ointagligt värn. Flyn; vänden det tallösa rytteriet och fotfolket ryggen! O, gudomliga Salamis, hvad du skall blifva olycksbringande för qvinnans barn!» Den räddning, som vore att söka inom trämurar, syntes som en gåta. De gamle sade, att man borde återuppresa de palissader, hvarmed borgen fordom varit omgifven; andra påstodo, att med trämurar menades skeppen. Bland de senare var Themistokles, hvilken kanhända sjelf ingifvit Pythia detta svar. Hans åsigt gjorde sig gällande. Man beväpnade 127 treroddare; 53 andra skulle hålla sig färdiga att följa efter. Folket vande sig vid tanken att öfvergifva hus och hem.
Under tiden hade för landhären två krigsplaner efter hvarandra blifvit antagna, Samtidigt med Xerxes’ öfvergång öfver Hellesponten hade 10,000 Greker blifvit skickade till passet vid Tempe för att tillstänga denna ingång till Hellas. Senare erfor man genom Alexander, Makedoniens konung, att det öfver de Kambuniska bergen fans vägar, hvilka gjorde passets försvar gagnlöst. Dessutom syntes det klokare att ej alltför mycket fördela de krafter, hvaröfver man förfogade, hvilket var att försvaga dem, utan i stället sammandraga dem omkring landets medelpunkt. Man drog sig sålunda tillbaka till ett annat pass, hvilket hvar och en, som ville intränga i Grekland norrifrån, måste passera. Den väg, som från Trachis leder in i Grekland, har, der den är som trängst, blott 50 fots bredd; der fins till och med på båda sidor om Thermopylä vid Anthela och Alpenos två sammandragningar, som knappast tillåta en vagn att passera. Dessa två punkter på ungefär 5000 fots afstånd från hvarandra äro likasom två portar för passet, mellan hvilka utrymmet något vidgas, och hvarest de förut omtalade varma källorna, som gifvit stället sitt namn, befinna sig. Thermopylä gränsar i vester till ett otillgängligt berg, hvilket sammanhänger med Öta, på östra sidan begränsas vägen af hafvet och otillgängliga träsk. Vägen var fordom afskuren genom en mur, i hvilken man anbragt en port. Denna mur, som förskref sig från mycket lång tid tillbaka, var delvis blott en ruin, men man lät återåteruppbygga densamma, för att derigenom vinna ett ytterligare försvarsmedel.
Så beskaffadt var det pass, vid hvilket Grekerna beslöto hejda
