Ruinerna af Trachis, Koroneia och Askra ligga på dess nordliga utsträckningar. Pausanias berömmer detta sånggudinnornas berg såsom det fruktbaraste i hela Grekland. Det är också bekant för sin stora rikedom på källor. Men hvarest Hippokrene, Aganippe m. fl. andra framqvälla, är nu mera svårt att bestämma. Utmed dess nordostliga utsprång leder från det ryktbara Levktra en gammal härväg förbi Lebadeia till Triodos, den heliga vägen, på hvilken processionerna till Delphi framtågade. Denna trakt är full med stadsruiner.
Kithäron (Elatias), öfver 4,000 fot högt, ligger lika långt sydost från Helikon, som detta från Parnassos, på gränsen af Böotien, Megaris och Attika, norr om Korinthiska näset. Det är gudarnes gamla jagtområde, rikt på erinringar från forntiden: Zevs-altaren, Artemis’ lund, Aktäon, Ödipus’ utsättning m. fl.; men numera blott ett skogigt berg utan minnesmärken.
Parnes med ungefär lika höjd som Kithäron och det högsta i Attika är gränsberg mot Böotien i norr. Vid dess sydliga fot finnas många spår af gammal befolkning och kultur. Andra sidan var vild jagtmark. Vid de två ryktbara passen från Phyle till Thebe i vester och från Dekeleia till Oropos i öster, hvilka äro de vigtigaste utgångarne från Attika mot norr, ligga qvarlefvor af gamla förskansningar och borgar. På detta berg stod en kolossal Zevsbild och på de högsta spetsarne två altaren, helgade åt den regnande och åt den teckengifvande (blixtrande) Zevs (Zevs Ombrios och Zevs Semaleios). De blixtar, som här nedföllo, observerades af Zevs Astrapäos’ prester i Athen, och derefter inrättades på bestämda tider pythiska offerprocessioner till Delphi.
Pentelikon och Hymettos äro de sista afsatserna af det mellersta Greklands bergsystem. De ansluta sig till Parnes. Pentelikon skiljer Attika i Kephissos-slätten i vester och kustslätten vid Marathon i öster. På dess vestliga sluttning uppspringer Kephissos, som skyndar mot söder till Phaleriska viken vid Athen. Vid Dekeleia på Parnes upprinner dess nordliga källarna. Bägge armarne förena sig i närheten af Acharnä. Mellan båda går genom en tvärdal från vester till öster härvägen till det odödliga Marathon. Parnes’ höjd är i rundt tal 4,000 fot, Pentelikons 3,500, Hymettos’ 2,500. Sålunda löper det attiska berglandet i afsatser från norr till söder ända tills det med den låga udden Sunion sänker sig i hafvet. Bergsformernas skönhet bidrager ej litet till landskapets behag. Den högsta spetsen af Pentelikon är en hög kägla, som betydligt höjer sig öfver sina grannar. Dess sluttningar bekransas af skogar; dessa åter äro omgifna af byar, kyrkor, kloster och ruiner af gamla orter, der man återfinner
