Istar af Ninive och Istar af Arbela, de hjelpande gudar, att jag måtte segra öfver mina väldige fiender. Mina trägna böner hörde de och kommo till min hjelp. I min stora stridsvagn, fiendesoparen, for jag i mitt hjertas vrede med hast. Min stora båge, som Assur gaf mig, tog jag i min hand. I benbrynjor, täckeliga att åse, höljde jag mina vader. Och jag störtade öfver mina vrånge hatares hela här, och jag malde dem sönder i trängsel och trångmål, och lik guden Bin dundrade jag. På Assurs, den store Herrens, min Herres, bud sköt jag framåt och åt sidorna mina pilar som eld emot fienderna. Med Assurs, min Herres, vapen och min strids styrka, med svängande liar (å vagnarne) vrok jag vredgad omkull mina hatares här; öfver liken for jag i mörjan.» Konungarne af Elam och Babel flydde. Till slut vardt Suzub fången. Babel togs och härjades med eld och svärd (689). Men ännu var Kaldeernas motstånd på långt när icke krossadt.
Oaktadt alla dessa vedermödor fick Sanherib tid att uppföra byggnader, som i storlek öfvergingo till och med hans faders. Tegel, funna i flere assyriska landsortsstäders grus, bära inskrifter, som förmäla om hans anläggningar på dessa ställen. Men framför allt Ninive, som egentligen under honom vardt det assyriska väldets medelpunkt, hade honom att tacka för många verk, lämpade ej mindre till det allmännas gagn än till ögonfägnad. Åt sig sjelf byggde han tvenne palats i staden, det ena, alldeles nytt, vid den nuvarande byn Kujundschik; af det andra, en ombyggnad och tillökning af ett gammalt, finnas lemningar i den närbelägna gruskulle, som nejdens Araber kalla Nebi Junus (»profeten Jonas graf»). »Tomten ökade jag vida utöfver hvad hon i fordom tima var; öfver det forna palatsets mått vidgade jag det, och boningarna derinne ökade jag rikligen, så ock dess härliga byggnadsvirke af elfenben, sandelträ, ebenholts, cederträ, cypress och valnöt (egentligen pistacia). Och i dess midt satte jag mitt konungsliga säte, borgen Ojemförlig. Omkring planterade jag de ljufligaste träd, jemgoda med dem af det berget Amanus (i Cilicien), som alle de vise skatta högre än dem af de Kaldeers land. I min omvårdnad lät jag gräfva flere än fyratio källor på slätten; jag skilde dem i vattnande rännilar åt Ninives barn och gaf dem i deras ego. Till att få vatten att vända qvarnarna, ledde jag det i rör från Kisri till Ninive, och full af visdom byggde jag vattenhjul. Jag ledde den stora floden Kutzurus (nu Kosr, en biflod till Tigris från venster) vatten, som aldrig låter af att rinna, en half mil bort in i dessa bäcken, och jag täckte dem väl. Ninive, mitt herradömes stad, storliga vidgade jag dess boningar. Stadens gator, de gamla gjorde jag nya, och om der voro några för trånga, vidgade jag dem. Jag gjorde dem så skinande
